Allmänt, Familj, Släktforskning släktforskning

Min farfar

 
"Gossen Joh. Albin Adolfsson som var bortackorderad till Magnus Otter skulle öfertagas af Anders Sälj.
1895  Anders Sälg för vård af gossen Johan Albin Adolfsson 32:-"
 
Jag sitter i källaren på kommunhuset i Färgelanda och läser gamla kommunböcker. Där läser jag om farfar och jag kan följa hur han blir utackorderad, år efter år. För varje år står det en ny summa pengar som kommunen betalar men familjerna som farfar bor hos är oftast desamma flera år i rad.
  
Farfar föddes den 6 mars 1886 och han fick namnet Albin. I kyrkboken står det att han var "oäkta" och att hans mor Sofia, som nyss var fyllda 20 år, arbetade som piga på en gård i socknen. I en backstuga på samma gård bodde den man som troligtvis var far till farfar. Han hette Adolf och några månader innan han skulle bli far emigrerade han till Amerika. Där dog han strax efter det att farfar föddes. Ett par månader innan farfar fyllde 4 år dog även hans mor Sofia och nu var den lille gossen Albin föräldralös. 
 
 
Farfar och min farmor Augusta gifte sig 1911 och de fick tre barn tillsammans. De bodde på ett litet torp som de arrenderade och först 1940 fick farfar friköpa torpet för 3 600 kr. Då hade farfar varit änkeman i 5 år och kvar hemma bodde det äldsta och det yngsta barnet. Farfar arbetade bland annat som dräng, dödgrävare och församlingskyrkvaktare. Den 28 februari 1955 dog farfar och begravdes en vecka senare, den 6 mars. Samma dag föddes jag. 
 
 
 
Att släktforska är både spännande och intressant. Med lite fantasi är det lätt att förstå att farfars liv inte alltid var så enkelt. Att vara ett "oäkta" barn, tidigt bli föräldralös och utackorderad var säkert ett liv fyllt med utmaningar. Genom att släktforska har jag fått veta lite om farfar och när jag träffat människor som kände honom har de berättat att farfar var en trevlig person som gärna pratade bort en stund och han var duktig med djur. Hur sanna berättelser är kan man aldrig veta så här i efterhand men jag har bestämt mig för att sådan var nog farfar. Genom olika dokument, privata gamla brev, vykort och annat kan jag följa honom genom livet och få en förståelse för hur det kunde vara att leva i ett fattigt Dalsland runt förra sekelskiftet. Det ger perspektiv på livet och en förståelse för mitt egna. 
 
#1 - - Anonym:

Jätte intressant. Tänk va' länge sedan och ändå inte, bara 2 generationer bort. Och tänk vad vi kan lära av historien.
Min mamma har också släktforskat och det finns fantastiska berättelser om de som var före oss.

Svar: Kul att du tycker det...historia bllir så mycket mer intressant när det handlar om egna släktingar, tycker jag :)
Ulla