Rikskonferens väckte tankar

 
Ett par dagar i mitten av april höll Autism- och Aspergerförbundet sin Rikskonferens Lyfta upp eller trycka ner? Den gav mig anledning att tänka tillbaka och den gav också hopp om en framtid där människor möts och bemöts utan kränkningar och övergrepp. 
 
 
När jag gick i 7:e klass skulle jag, precis som alla andra, ut på pryo (praktisk yrkesorientering). Jag kom till arbetsterapin på ett stort vårdhem och där mötte jag människor som jag kom att lära mig mycket av. På arbetsterapin hade många, av de som bodde på vårdhemmet, sin dagliga sysselsättning och första gången jag kom dit var jag nog lite fundersam...hur skulle jag trivas här? Men - Jag stortrivdes och minns de två veckorna som några av det mest lärorika under min skoltid. Anledningarna till att jag trivdes så bra var dels människorna som bodde på vårdhemmet och dels personalen. Jag minns personalen som varma och vänliga människor som lyfte upp. 
 
Under de snart 50 åren som gått sedan dess har det hänt mycket positivt. Vårdhemmen har monterats ner och människorna, som bodde på dem, bor idag ute i samhället som alla andra. Vi har fått en lag, LSS, som ska ge det stöd som människor behöver och vi har så mycket mer kunskap idag än vi hade då. Som förälder och som personal har jag under snart 40 år mött många fantastiska människor som arbetar inom skola, vård och omsorg men jag har också mött, läst om och hört talas om det motsatta. Under dessa åren har det dessutom funnits acceptans för både kränkande och begränsande metoder som jag själv troligen varit delaktig i. Så...Helt klart är, att denna konferens behövdes!
 
 
Vi fick höra om hur det var förr bland annat om hur man på många av de gamla vårdhemmen behandlade människor på ett skrämmande sätt. Vi fick också höra om hur man fortfarande idag låser in, lägger i bälte, brottar ner och på olika sätt försöker att "uppfostra" människor med svåra funktionsnedsättningar. Vi fick lyssna till en förälders berättelse om hur hennes barn varit utsatta för övergrepp men också om hur det fungerar för dem idag. Det visar att det är möjligt att ge stöd utan kränkningar och att undvika begränsningar om bara viljan finns att använda den kunskap vi har idag.  
 
Under båda dagarna pratade man mycket om hur viktigt det är att ha kunskap om autism, att det är viktigt att känna igen och att förstå. Idag saknas kunskap på många håll och då finns risk att man använde tvång, begränsningar och övergrepp med, i värsta fall, dödlig utgång. Ingen närmar sig en maskin utan utbildning men man kan arbeta med människor utan några krav. 
 
Det talades också en hel del om:
 
Etik - det är ett problem att kommunerna inte vill förverkliga LSS och det finns etiska perspektiv vid verkställighet av LSS-beslut. Utgångspunkten är frivillighet och LSS handlar inte om uppfostran. 
 
Ansvar - Vem har ansvar för att människor med funktionsnedsättningar får det stöd de har rätt till? Svaret på den frågan är att det är politikerna som är ytterst ansvariga men det talades också om att den som tar ansvar också kan påverka.
 
Lagar - de som finns och ska förvekligas, att man tidigare trott staten om gott men att den idag ger minsta möjliga utan att bryta mot lagen.
 
Våld - om våld mot personer med autism och våld mot personal men också om hur man kan arbeta för att undvika våld med hjälp av exempelvis låg-affektivt bemötande och med kunskap. Tvång och begränsningar är en kvalitetsbrist!
 

Kommunikation - alla har rätt till kommunikation och det finns alternativa sätt att kommunicera. Om risken med att inte få kommunicera och att utmanande beteende också är kommunikation. 
 
Sunt förnuft - ställ alltid följdfrågor när du möter någon som pratar om sunt förnuft. Sunt förnuft är till för amatörer! 
 
Möjligheter - det finns möjligheter att förändra med ökad kunskap och genom att få verktyg för att lyfta upp.
 
Det här har varit två dagar fyllda av tankar och funderingar men också bekräftelse på att jag som förälder är på väg åt rätt håll. De gav mig också bekräftelse på att vi inte är så bra som vi borde vara och att vi många gånger har bristande kunskaper. Som professionellt och ideellt arbetande inom handikapprörelsen gav dessa dagarna massor med argument för det kunskapslyft som så väl behövs och för vårt fortsatta arbete för att alla ska få ett gott liv. 
 
Till sist...Jag hoppas att vi i framtiden INTE ska behöva konferenser för att förhindra tvång och begränsningar. Jag önskar att vi ska få den kunskap och förståelse som behövs så att vi inte trycker ner utan LYFTER UPP.
 
Tack för en givande konferens! 
 
Läs en sammanfattning av konferensen och se PowerPointPresentationer från flera av föreläsningarna på http://www.autism.se/content1.asp?nodeid=24470